Sitter här och stor lipar, har precis vart inne på http://denstarkastestjarnan.blogg.se den här bloggen och läst, hennes son dog när han var 1 och 7 månader i cancer. Efter obduktionen visade det sig att han hade cancer i hela kroppen. Fy va livet är orättvist! Lille vännen! <3

Så mycket som jag älskar min bebis i magen, har jag aldrig älskat någon, klart jag älskar huth men inte på samma sätt, min bebis i magen, vill jag skydda från allt, jag gör allt för att du ska må bra. Du är verkligen mitt allt, och det finaste som har hänt mig, även fast jag inte har en aning om hur du ser ut eller är. Så är du det finaste för mig, min lilla älskling <3 min ängel, och så mycket som vi längtar efter dej <3

Jag vet att du är speciell, för oss kommer du alltid vara speciell. Du förändrade våra liv så, och jag kan känna en ångest över hur jag har kännt och pratat om dej dom första veckorna som du låg i min mage. För även om du var så liten liten, så var du fortfarande min lilla bebis. Jag tror på mirakel, för mej är du ett mirakel. Hade du inte blivit till då, hade du aldrig blivit till. <3 jag förstår inte hur jag kan ha tänkt tanken på att ta bort dej. Usch, du är ju verkligen det bästa som har hänt mig. Hade jag tagit bort dig då, hade jag aldrig fått tillbaka dig. <3 Just därför är du speciell. Min ängel<3

Puss och kram! <3